Kajsa Dovstad är en läkare och borgerlig debattör mest känd för den där gången hon skrev en hel text om hur hon blev rasist när hon gick in i en butik med “konstiga” matvaror. Det är dock lite orättvist att reducera hela hennes kolumnistiska gärning till bara den texten, när hon i själva verket producerar perfekta sammanfattningar av det anemiska “liberalkonervativa” tankegodsets förfall på regelbunden basis.
Det senaste exemplet är en text där hon argumenterar mot den av vänsterpartiet införda reformen som gav människor över 85 gratis sjukvård. Det är väl inget oväntat i sig att “gratis” är något som får det att krypa i skinnet på hela högerblocket, men det är ändå imponerande att välja att ge sig på gruppen “folk över 85” specifikt. Och vad som är än mer imponerande är hur hon valde att göra det.
På sitt twitterkonto har hon bemött kritik mot texten genom att låtsas att hennes egentliga poäng var att vi behöver en mer hållbar kostnadsutveckling i sjukvården, med fokus på omfördelningspolitik tidigare i livet, snarare än gratis vård i dess slutskede. Det är ett argument man kan ha olika åsikter om, men oavsett vad man tycker om det så är det inte vad hon sa i texten. Det är en ren efterhandskonstruktion menad att skifta fokus från vad det var hon faktiskt skrev.
I sin text argumenterar hon att det är “ovärdigt” att få gratis sjukvård när man är fyllda 85. Hon lägger som exempel fram en anekdot om en äldre släkting som blev direkt förorättad över att inte få betala när hon varit hos läkaren. Det är att bli “betraktad med ömklighet”, att “fråntas värdigheten av att behandlas som vuxna”. Att ingå i en grupp “samhället tycker synd om”.
Hela idén om att det här skulle handla om att vi tycker synd om gamla människor är ett missförstånd av själva grunderna i socialistisk ideologi, och är återkommande i borgerlig debatt. Det är samma logik som gör att så fort någon fokuserar på de strukturella orsakerna till kriminalitet så ses det som att “tycka synd” om brottslingar, snarare än det enda effektiva sättet att motverka kriminalitet. Det är en antiintellektuell hållning som kokar ner politik till personliga känslor, och fördummar hela det politiska samtalet.
Att fokusera på kränkta överklasskänslor är så klart inte allt hon gör i texten. Hon drar även till med en jabb eller två mot alla människor som inte har råd med vården, människor som inte “förberett sin ålderdom” lika väl som hennes släkting. Kostnaden för sjukvåd borde vara kvar för att “uppmuntra” människor att spara mer, eftersom människor som är fattigpensionärer så klart är det för att de valt att pissa bort sina pengar istället för att spara dem. Har man inte råd med sjukvård är det ens eget jävla fel, helt enkelt. En åsikt man bara kan ha om man lever hela sitt liv i en fantasivärld, skild från verkligheten alla vi andra lever i.
Kajsa Dovstad försöker i efterhand låtsas att hon inte på något sätt argumenterade emot en generell fri sjukvård, och det stämmer ju att hon inte rakt ut säger att vi ska nedmontera välfärden i texten. Det är så klart den underliggande poängen i hela Kajsa Dovstads och hennes arbetsgivare Timbros argumentation, men nej, det sägs inte rakt ut här. Men om vi nu också låtsas att det inte är vad Kajsa säger, vad kvarstår då av texten, utöver ett utdraget överklass-skriande?