Fängsla alla yttrandefrihetsabsolutister

Det finns få människor lika genuint pinsamma som ”yttrandefrihetsabsolutister”. Människor som hävdar sig vara för en absolut och obegränsad yttrandefrihet. De är uteslutande dryga tonåringar, och vuxna människor med en dryg tonårings förståelse för världen. Och ja, jag säger ”hävdar”, för det finns ingen människa som faktiskt är yttrandefrihetsabsolutist. Alla som säger att de är det ljuger antingen för världen, sig själv eller båda.

Vem Elon Musk ljuger för vågar jag inte svara på, men att han som han hävdat är absolut i frågan om yttrandefrihet har visat sig vara väldigt inkorrekt sedan han tog över twitter. Hans stora ord om att starta igång alla bannade konton ändrades snabbt till… inte det. Eftersom inte ens han är tillräckligt dum inuti hela huvudet för att inte inse att det är fullkomligt idiotiskt. Och bara idag kom ännu en begränsning på människors twittrande:

Alla människor som sätter någon annans namn som sitt eget på twitter utan att göra det extremt tydligt att det är en parodi kommer alltså omgående och permanent att stängas av.

Det finns två uppenbara anledningar bakom det här. Den första är att Elon har öppnat upp för vem som helst att köpa verifikation på twitter. Inte längre är bocken något som delas ut av twitter, den kan köpas av vilken jävla tjomme som helst, vilket kräver hårdare regler kring namngivning.

Den andra är att det sedan Musks köp av twitter blivit lite av en folksport att döpa om sig till Elon Musk och skriva fejkade Musk-tweets, och Elon Musk har hud tjock som rispapper.

Eftersom att byta visningsnamn för att göra parodi på någon är en anrik humorform på twitter så blev reaktionen på det här snabb och hård. Yttrandefrihetsabsolutisten som lovat att “göra humor lagligt på twitter” satte stenhårda begränsningar på en typ av humor eftersom han inte tyckte om att folk skämtade på hans bekostnad.

Och eftersom ingen i världen jobbar hårdare än nördar som försvarar Elon Musk online, så var reaktionen på reaktionen precis lika snabb och precis lika hård. Och nu är vi tillbaka till frågan om vad “absolut” i “yttrandefrihetsabsolutist” faktiskt betyder.

För Musks försvarare argumenterar att det här inte alls är en yttrandefrihetsfråga, utan en fråga om “identitetsstöld”, något som faktiskt är olagligt. Ett argument som är skrattretande på många nivåer. Nej, det är inte olagligt att ta någon annans namn på twitter. Det är inte vad “identitetsstöld” är. Sluta.

Den här typen av parodier gör inget försök att lura någon, även om det ibland så klart kan bli resultatet*. Användare byter till exempel vanligtvis bara ut sitt visningsnamn, men lämnar sitt handle oförändrat, vilket gör det enkelt för vem som helst att se att de inte är personen de utger sig för att vara. Det är väldigt enkelt att se skillnad på någon som försöker begå bedrägeri, och någon som gör parodi.

Men vad som är viktigare är att i en diskussion om absolut yttrandefrihet så spelar det ingen roll. Om yttrandefriheten är absolut innebär det att inga begränsningar får finnas på den. Då får du säga precis vad fan du vill. Det är vad absolut betyder. Och det är varför ingen yttrandefrihetsabsolutist faktiskt är yttrandefrihetsabsolutist. De tror inte på en absolut yttrandefrihet som låter en säga exakt vad som helst. De har bara dragit en arbiträr linje i sanden runt vad de kallar “yttrande”. Och det gäller 100% av alla människor som ger sig själv den etiketten.

Vad en yttrandefrihetsabsolutist menar när de talar om absolut yttrandefrihet är att de ska få säga n-ordet. Eller mer specifikt att vi inte bör ha några lagar mot “hate speech”, eller annan form av kränkande uttalanden. Hets mot folkgrupp borde strykas ur lagböckerna. Men därefter blir det lite oklart. När man börjar prata om hot så börjar de direkt vrida lite på sig. Nämner man copyright och säkerhetsklassad information får man oftast en helt blank blick till svar, eftersom det är något de inte ens har tänkt på.

Argumentet de till slut drar till med kokar sen inte sällan ner till “men det räknas ju så klart inte”. Att döpa sig till Elon Musk på twitter, till exempel. Det räknas ju så klart inte som yttrandefrihet.

Så yttrandefrihetsabsolutisterna tycker precis som alla oss andra att yttrandefriheten har en gräns. Men till skillnad från oss vuxna människor som är medvetna om det, och att den faktiska diskussionen är var man drar den gränsen, så tycker absolutisterna att de kan hoppa över hela den komplexa diskussionen. Inte orkar de faktiskt ägna någon tankekraft åt sin ståndpunkt. Istället kallar de allt de tycker att man borde få säga för “yttrandefrihet” och allt de inte tycker att man får säga för “inte yttranden”, utan att motivera var de drar gränsen mellan de kategorierna, och tror att de har knäckt frågan.

Tyck vad ni vill om vad man borde få och inte få säga, var och när man borde få säga det, på vilket sätt, i vilket medium och med vilken dialekt, men var åtminstone ärliga med vad den åsikten är. Stå för vad ni tycker att man borde och inte borde få säga. Om man låtsas att man står över hela diskussionen så bidrar man ingenting, och då kan man lika gärna hålla käft.

Att kalla sig själv yttrandefrihetsabsolutist är så klart skyddat under yttrandefriheten, men min åsikt är att det inte borde vara det. Jag tycker att alla självutnämnda yttrandefrihetsabsolutister borde fängslas. Nu.


*Ett något starkare argument är att det ju faktiskt inte är otillåtet att göra parodi på någon, så länge man tydligt skriver ut att det är en parodi, så att man undviker att någon råkar bli lurad. Man här tänker jag citera The Onions inlaga till USAs högsta domstol:

The court’s decision suggests that parodists are in the clear only if they pop the balloon in advance by warning their audience that their parody is not true. But some forms of comedy don’t work unless the comedian is able to tell the joke with a straight face. Parody is the quintessential example. Parodists intentionally inhabit the rhetorical form of their target in order to exaggerate or implode it—and by doing so demonstrate the target’s illogic or absurdity.

Put simply, for parody to work, it has to plausibly mimic the original.