Är Åsa Linderborg världens äldsta människa? Det är en teori värd att ta på allvar.
Åsa har nyligen tittat på Love is Blind och är chockad (CHOCKAD!) över ungdomens lingvistiska förfall. Unga människor kan inte prata, slår hon fast, och målar upp en skrämmande bild av samhällets framtid, när dessa språkligt förtappade ynglingar ska ta makten över statsapparaten. Snart kommer vi ha en statsminister som utropar “oh my god, liksom!” istället för att vara statsmannamässig i sin nedmontering av välfärden och slappa acceptans av folkmord.
Deltagarna i Love is Blind hänfaller åt att säga ”Shit va’ sjukt!” istället för mer intellektuella alternativ som ”min gode herre, detta är bortom rimlighetens gränser!”. De säger “du är så fin, sluta jag orkar inte!” istället för “din skönhet är vidare och djupare än mina begränsade mänskliga sinnen kan till fullo insupa.” Kort sagt, de är idioter.
Att förfasas över ungdomens språkbruk är som ni säkert vet inget nytt. Det är en nationalsport i nationen “gamlingar” och har så varit antagligen sedan den första stenålderstonåringen följde upp ett “unga bunga” med “typ”. Vad som gör Åsa Linderborgs upprördhet så exceptionell är att ungdomarna hon är så upprörd över har en medelålder på strax under 32 år.
Som nybliven 33-åring känns det så klart väldigt bekräftande att fortfarande anses ung nog att vara samhällets dystopiska framtid, men jag tror dagens verkliga ungdom skulle ha något att säga om den klassificeringen.
Utöver Åsas lite skeva syn på vem som är en nykläckt yngling och inte, så finns det ett till kanske ännu mer brännande problem med textens premiss. Nu vet jag att det är ledarskribentens hela gebit att behandla exakt varenda tanke och upplevelse som om den Säger Något Viktigt Om Samhället, men trots det tänker jag att hon kanske borde expanderat testgruppen för sin sociologiska studie bortom “deltagare i en reality-serie”.
Jag säger inte att det inte kan finnas kloka och intelligenta deltagare i en dokusåpa, men jag tror inte heller att deltagarna kan anses vara representativa för hela sin generation. Jag tror vi alla kan hålla med om att det ofta är människor av en viss typ som söker sig till ett TV-program för att hitta kärleken.
Där jag möjligtvis kan ge Åsa en poäng är gällande överanvändandet av nyliberalt newspeak. Företagifieringen av vårt språk får även mig att vilja sätta en borr mot tinningen. När jag hör någon säga att vi måste “ha fokus på perspektiv” och använda “datadrivna insikter” och “strategiska dialoger” för att “skapa värde” och vara en “ledande transformationspartner” så ber jag till alla gudar som lyssnar för deras förtappade själar.
Men här får vi igen ha i åtanke att det inte är ett representativt urval av människor vi ser på skärmen. På 30 deltagare jobbar tre personer med att anordna evenemang och fyra med marknadsföring, vilket jag känner mig ganska säker på är en onaturligt hög siffra. Om vårt samhälle hade samma uppdelning av yrken som Love is Blind så hade det kollapsat inom en vecka, men som tur är är så inte fallet. Så Åsa kan andas ut.
Jag vill nu tala direkt till Åsa Linderborg. Hej Åsa. Jag vet att du är ledarskribent och att ditt jobb består av att uttrycka dina åsikter. Men bara för att du har en tanke betyder inte det att den tanken är viktig för världen. Och eftersom du nu uppenbarligen börjar bli till åren kommen, så borde du vara beredd på att det kommer dyka upp fler tankar som är bäst att hålla för dig själv.
Kanske kommer du börja tycka att ungdomar har för hängiga byxor, lyssnar på för skränig musik eller visar för mycket mage. Du kommer antagligen börja känna att saker var bättre på din tid, när det var lite ordning på saker och ting. Du har redan börjat gnälla över alla kön som finns nu för tiden, och jag tror jag talar för oss allihopa när jag säger att den tanken hade kunnat få självdö någonstans bak i din hjärna.
Världen kommer bara bli mer och mer skrämmande i takt med att dina neuroner kalcifierar, så för allas skull kanske det är bättre om du släpper pennan helt. Flytta ut på landet. Skaffa några kycklingar. Dra ur TVn ur väggen och läs någon gammal bok där alla karaktärer använder korrekt språkbruk. Jag tror du, jag och hela svenska folket skulle känna oss lyckligare och lugnare då.