Bland onlinehögern finns just nu en växande kritik mot svensk vänsters stöd för den iranska regimen. Något stöd från svensk vänster till den iranska regimen finns så klart inte, men det hindrar inte kritikerna från att vara kritiska. Hur kan vänstern göra såhär? Besviken.
Logiken går ungefär så här: eftersom vänstern demonstrerat (och diverse vänstertyckare uttryckt sig kritiskt) mot vissa regeringar (läs: Israel) så måste det betyda att de inte är kritiska, och därmed stöttar, alla regeringar som de inte har offentligt kritiserat på samma sätt. Alla vet att det är hyckleri om man uttalar sig i en fråga och inte också uttalar sig lika mycket i alla andra frågor.
Är man en normalt funtad människa kanske man dock ser ett litet problem med det här sättet att tänka, nämligen att det är fullkomligt dumt i huvudet. Det finns absolut problem med att vissa frågor täcks och diskuteras i offentligheten mer än andra och det finns diskussioner att ha om det. Den kollektiva uppmärksamheten är begränsad och inte alltid effektivt applicerad. Men det är uppenbarligen ingen diskussion som de här kritikerna är intresserade av att ha. De vill bara hugga ner sina politiska motståndare (och underminera all kritik mot Israel).
Den egentliga anledningen att det inte demonstreras eller opineras lika mycket kring Iran som det gjorts runt exempelvis Israel är inte för att det finns ett implicit stöd för Irans mullor bland svensk vänster, utan för att det i Sverige råder en nästan total konsensus i frågan. Det finns ingen politisk motsättning, så det finns ingen att argumentera mot.
När folk demonstrerat mot Israel har det inte varit med det främsta målet att visa upp för världen att man tycker att Israel är dumma, utan för att Israel har ett brett stöd bland annat i den svenska regeringen. Många av demonstrationerna hade väldigt konkreta mål de ville uppnå och var fokuserade på saker som kunde göras i Sverige.
När folk skrev ledartexter som kritiserade Israel gjordes det i kontexten av en pågående debatt. Det är ofta vad debattsidor används till: att debattera. Och debatter är sällan särskilt givande om det inte finns någon att debattera mot (även om det så klart finns en tendens bland texttyckare att hitta på en kille att vara arg på, som exempelvis “den Iran-kramande vänstern”).
Jag vill inte helt förringa värdet i en symbolisk handling som att publikt uttrycka solidaritet, men vad som fascinerar mig är att högern är så besatta av det? Är inte det definitionen av vad de brukar kalla virtue signalling? I stor utsträckning är ju allt man gör att framhäva sig själv genom att ta ställning i en fråga där ens ställningstagande inte faktiskt uppnår något. Vifta med handen och säga att de dumma är dumma. Jag trodde att högern hatade det?
Jag vill i alla fall göra min del för att överbrygga klyftan i svensk politik, så om det är någon ilsk liberalkonservativ internetkrigare som hittat hit vill jag vara väldigt tydlig: jag står med de iranska demonstranterna och hoppas att regimen krossas och ersätts med ett demokratiskt styre präglat av frihet och rättvisa.
All makt åt folket. Internationell solidaritet.