Nu jävlar ska det sluta vara fett att vara arbetslös, meddelar twittertrollet Johan Pehrson. Det är ett uttalande så korkat att det inte borde finnas någon anledning att lyssna på något som spånhuvudet säger någonsin igen. Tyvärr så har Johan, utöver sitt huvudsakliga jobb som absolut stolpskott på twitter, också ett extraknäck som arbetsmarknads- och integrationsminister, vilket gör att de intellektuella aborterna som rullar ur hans mun har en reell påverkan på Sveriges politik. Jag vet att det låter osannolikt, men det är tyvärr helt sant.
“Arbetslinjen. Punkt.” slår han fast i sin tweet. Så låt oss ta en titt på vad arbetslinjen faktiskt består av. Och för att göra det tar vi återigen hjälp av vår gamla vän John Norell.
Här har vi ytterligare ett uttalande från en människa som tillbringat som mest ett sommarlov i sin ungdom i verkligheten. Det är otroligt tråkigt att pendeltågsförarna går i strejk över det faktum att tågvärdarna tagits bort, tycker John. Arbetare som kräver en dräglig arbetsmiljö är riktigt jävla oskönt, faktiskt. Men det finns i alla fall en positiv aspekt som han kan glädja sig åt: det här kommer eventuellt leda till att alla tågförarna får sparken.
Så, med båda de här uttalandena i hand kan vi nu försöka pussla ihop vad “arbetslinjen” faktiskt innebär:
-
- Arbetares villkor ska försämras. Det behövs lägre löner, mindre anställningssäkerhet och färre rättigheter. Med eufemismer som “sänkta trösklar” till arbetsmarknaden ska livet som arbetare göras svårare. Ett dåligt jobb är bättre än inget jobb, säger de, och gör de existerande jobben sämre och sämre.
- Arbetare som inte nöjer sig ska sparkas. Det absolut viktigaste är att få folk i arbete. Förutom så klart om arbetarna har krav, då ska arbetet tas ifrån dem. Det ska göras så lätt som möjligt för företag att sparka anställda som inte rättar sig i ledet, antingen genom att göra det möjligt att ersätta dem med teknologi, eller genom att minska reglerna runt en uppsägning.
Den skarpsynte av er inser så klart att punkt ett oundvikligen kommer leda till att punkt två kommer appliceras mer och mer. Sämre villkor kommer göra att fler människor protesterar, vilket kommer göra att fler människor förlorar jobbet, vilket kommer leda till färre människor i arbete, istället för fler. Vilket ju känns som motsatsen till vad arbetslinjen har som mål. Men det löser vi i steg tre!
3. Arbetslösa ska svältas in i arbete. Målet är, som det alltid har varit, att tvinga arbetare att jobba så mycket som möjligt, för så lite som möjligt. Att vara arbetslös är så klart inte på något plan “fett”, oavsett vad Johan Pehrsons liberal-picklade hjärna fått för sig. Men om jobb fortsätter göras sämre och sämre, med lägre och lägre lön, så kommer det till slut komma till en punkt där det inte är värt att arbeta. Så om det är nästan omöjligt att leva med ett jobb, måste vi göra det helt omöjligt att leva utan ett jobb. Arbetslösa ska komma i arbete, eller dö. Att det oundvikligen kommer leda till att människor faktiskt dör, det spelar ingen roll. En död människa är ju trots allt också en människa som slutat gå på bidrag.
Arbetslinjen är en vidrig, människofientlig politik driven av empatilösa as. Människor som helt saknar all förmåga, eller kanske snarare all vilja, att förstå hur livet ser ut för människor i andra livssituationer. Och det är fan skamligt att vi låtit dem få någon som helst politisk makt.