Svensk höger har en otroligt intressant relation till Sovjet. Dess skugga hänger tungt över dem och får dem att skaka i sina konsultdojor så fort någon nämner en höjning av marginalskatten eller en övre gräns på hur mycket deras kompis som driver en skolkoncern får plocka ut i vinst.
Men samtidigt verkar de också vilja ha det lite som i Sovjet ändå. De skulle aldrig erkänna det så klart, det viktigaste ordet i deras politiska ordbok är ”frihet” och motsatsen till frihet heter minsann ”kommunism”. Men för att vara så måna om frihet så är de ganska sugna på att börja begränsa den, i alla fall för vissa människor.
Nyligen hölls det en folkomröstning i Berlin om att nationalisera stora delar av bostadsmarknaden för att lösa den pågående bostadskrisen. Och med snäv majoritet så röstade berlinarna ja, till moderaten Dennis Wedins stora förtret och trots hans tappra försök att få dem på andra tankar.
Dennis gjorde vad han kunde för att påminna berlinarna om DDR, något de uppenbarligen alla hade glömt bort. Socialiserad bostadsmarknad? Jotack, det luktar Östtyskland lång väg. Och inte vill ni väl ha det som där?
Inte långt därefter så twittrade moderaternas rättspolitiske talesperson Johan Forsell om att han vill att regeringen ska införa proaktiv avlyssning, utvisning av gängmedlemmar även om de inte dömts för brott, tillåtande av anonyma vittnen, dubblerade straff och fler övervakningskameror och poliser. Och bara timmar senare så ville Moderaternas samarbetspartner SD inte vara sämre, utan gick ut och kräver visitationszoner, anonyma vittnen, undantagstillstånd och militärstöd till polisen.
Så de vill inte ha det som i DDR, men tydligen bara delen av DDR som innebar en socialiserad bostadsmarknad. Ett militärstött bevakningssamhälle är ju däremot precis vad de vill ha. Så jag får väl anta att de tror att DDR hade varit alldeles problemfritt så länge bostadsmarknaden privatiserades?
Tidigare i år välkomnade liberalerna Mauricio Rojas tillbaka till partiet med öppna armar. Rojas har under de senaste åren befunnit sig i Chile, där han bland annat hade posten som kulturminister i fyra dagar, innan han tvingades avgå efter en kritikstorm kring uttalanden han gjort om Pinochet.
Rojas är nämligen av åsikten att Pinochet faktiskt var det bästa av två dåliga alternativ. Allende må ha varit demokratiskt vald, men han var också socialist. Och vi vet alla att socialism är ett hot mot friheten, och om vi måste införa militärdiktatur för att skydda friheten, må så vara.
Med andra ord, det är okej om vi har det lite som i Sovjet så länge det skyddar oss från att ha det som i Sovjet.
Jag tror personligen starkt på att socialism är den bästa vägen framåt för världen. Vårt nuvarande kapitalistiska system är bedrövligt på att effektivt fördela resurser, har ingen inbyggd säkerhetsspärr mot uppkomsten av massiva monopol och håller aktivt på att förstöra vårt klimat. Men jag vill absolut inte ha det som i Sovjet.
Jag är emot militärdiktatorer och övervakningssamhällen, jag vill inte ha poliser med kraftigt utökande mandat som inskränker på mänskliga rättigheter, och jag vill inte ha ett samhälle där stora grupper människor fängslas. Av alla de anledningarna vill jag inte ha det som i Sovjet. Eller för den delen som i Pinochets Chile. Jag är ganska konsekvent på det sättet.
Det är därför jag blir lite förvirrad över att svensk höger gör allt de kan för att fördöma kommunismens fasor, samtidigt som de verkar ganska okej med just själva fasorna. Det får mig att börja undra lite om det som de verkligen är rädda för är att någon ska ta ifrån dem deras pengar.
Nej vi vill inte ha det som i Sovjet,
vår’t idealsamhälle förverkligas inte genom Kalashnikovkarbiner mot tinningen
utan genom fönsterkuvert i brevlådan.
Vår revolution kommer inte att höras som granatexplosion,
vår revolution kommer att höras som tusen små dunsar,
mot din hallmatta.